lenaprocessen

Det har hänt igen, en ny incident, och det förvånar mig inte, som en god vän sa: Jag tror du blivit härdad.

Igår så satte min makes jobb, tennisen, stopp för att jag skulle komma iväg och träna. Lite dämpad över detta, men förstående, kom sedan maken hem och skulle göra mig på bättre humör och berättade att vår goda vän skulle komma och installera vår kristallkrona och koppla dimmer till. Kändes bra, har inte haft den tänd innan så det skulle bli spännande.

Vår kompis kommer och vi snackar lite, han tar sig an lampan och börjar mecka. Då kristallkronan är tung och vi var rädda att den skulle kunna trilla ner så höll jag armarna under den. Av någon anledning bad jag maken hålla under den istället. Jag står i dörröppningen och ser hur maken ställer sig invid lampan och håller under, lyfter på ändan för att sätta sig på matrumsbordet som står under lampan. Jag hann tänka tusen tankar eftersom jag VET att bordet är mycket gammalt, rätt skrangligt men fint gustavianskt. Dessutom var det utdraget till max med tre iläggsskivor= än mer ömtåligt. När han nu lyft upp skinkan på bordet och lägger lite tyngd därtill säger det KABOOOOOOMMMMM!!!!!! Bordet är nu nästintill platt!!!!! De halvcirklar som har vars två ben står på sidan eftersom benen är hela, de tre iläggskivorna är nu ca 80 cm ovan golvet vilande snyggt på stolarna. Ljusstakarna av glas som stod på bordet står fortfarande kvar hela och rakt upp. Det blir tyst i hela rummet. Vår kompis ser skräckslagen ut och går skridande och sakta ner från stegen med blicken på mig (förmodligen för att han vet att jag varit och inhandlat detta bordet och tycker mycket om det). Fortfarande inte ett ljud.....

Maken ser förtvivlad ut och frågar vad vi gör nu, vår kompis svarar"- Vi tar ljusstakarna först."
Då kunde jag inte hålla mig längre utan börjar små fnittra med en viss smärta i skratten när jag nu blickar ut över vårt fullständigt kapitulerade bord.
Jag frågar maken hur han tänkt lösa detta och då tittar han med bedjande min på vår händiga kompis och säger:-" Jag vet inte, jag är ju inte så bra på sånt här." Vår vän säger med tröstande röst att vi löser detta. VARFÖR; VARFÖR händer detta alltid ho oss.... Vi skrattade endel, dock med missnöje i blicken. Jag blir sååå trött.

Till råga på allt så var sladden till kristallkronn skavd så vår vän var rädd att hela kristallkronan skulle bli strömförande, och med tanke på allt konstigt som händer i denna familjen så var det bäst att byta hela sladden men det dröjer ett tag så det blev inget ljus i detta hus! Men tack ändå vår kära händiga vän!

Älskling! Detta kostade dig måååååånga euscados!!!!