lenaprocessen

Har funderat en hel del på detta. Det är nämligen så här att jag ÄLSKAR att vara hemma med mina barn, jag kan självklart vara ifrån dem men då helst i ärende av minisemester, fest eller annan egentid så som träning. det tog mig lite tid innan jag insåg detta, vilket skapat lite kaos.

MEEEN Idag känns det som om det vore tabu att säga att man gärna är "hemmafru", jag skulle inte vilja vara det helt och hållet men jag är gärna hemma mer än jag är nu. Finns alltid något att göra, dels med hemmet eller barnen. Nej, jag står för det. Tycker att jag kommit dit jag velat med arbete osv. Borta bra men hemma bäst!!!